Sitter här och funderar över den lilla röda skrivbok som jag fick i julklapp av min pojkvän. Den är jättefin. 13x13 cm stor (tror jag), pärmen i lite mörkare rött tyg  med två hjärtan inetsade på framsidan, och ett litet rött snöre som bokmärke, precis som i Psalmböckerna i kyrkan typ.

Till den fick jag en bläckpenna med ett "sudd" i ena änden. Man kan alltså sudda det man skrivit om man skrivit fel. Vilket är bra för mig, för jag har en tendens att förändra mina d till q eller g när jag skriver för hand.

I alla fall, tillbaka till den söta lilla skrivboken.

Jag tycker det är så intressant att jag fick den. Jag menar, han vet att jag älskar att skriva, så jag vet ju att det är därför. Men jag tycker det är intressant, för han har faktiskt gett mig en bok som jag skrivet dikter i. Och han kommer aldrig få läsa dem. Aldrig.

Det är inte det att jag inte vill att han ska läsa dem. Men hans reaktioner har inte varit åt något håll av det jag vill ha. Antingen så vill jag ha positiv feedback, eller konstruktiv kritik. Jag har inte fått varken eller av honom. Han tycker helt enkelt inte om det jag skriver. Varför vet jag inte.

Jag är inte helt hundra på att han vet det heller faktiskt. Men, därav har jag bestämt mig för att han aldrig kommer få se dem. Jag ska spara boken hos mig. Ge till mina barn i framtiden att göravad dem vill med. Eller spara den tills jag blir gammal och läsa igenom dem då.

Men han får aldrig se dem. I så fall får han bända loss den från mina döda kalla fingrar.

Det finns bara en enda person i hela världen som får läsa allt jag skriver. Främst för att han kommer med konstruktiv kritik, eller positiv feedback. Och han tycker om att jag skriver. Att jag gör något som jag verkligen vill.

Det är min vän. Med i orkestern han också. Har varit min vän sedan jag började, och är nu en av mina bästa killkompisar. Han tycker det är intressant när jag skriver. Fast... jag tror inte han kommer få se boken heller. Jag tror jag kommer hålla den för mig själv.

Ja. Så får det bli.

Towes Röda Skrivbok.

---

Kvällens låt:
Jack McManus - You Think I Don't Care

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ok. Måndagen var ingen bra dag. de thar vi redan dokumenterat. Det blev uthärdligt när vi gick på IFK-match senare, jag och en vän Men skit att Blåvitt fick sitt vinnarmål bortdömt. Andra målet på säsongen som blir bortdömt.  Och därmed slutade match...

Det är en skitdag. Det här kommer inte alls bli bra. Mamma är asarg för att jag inte är hemma och pluggar matte. Men jag kan inte vara hemma och plugga matte. Vad tjänar det till när jag ändå inte förstår någonting? Nej, jag skämtar inte. Jag förstår...

Jag blir så trött. Jag blir bara så jävla trött. Jag vet inte var jag ska ta vägen.   Vi är i slutspurten av skolåret. Alla beter sig konstigt. Allting skiter sig. Allting är bara fel, och jag orkar inte mer. Allting blir bara fel, och alla är ar...

 Borde egentligen vara ute med hunden just nu. Måste gå till bussen snart också. Helt ärligt är jag inte säker på att jag vill gå egentligen. Men jag måste. Jag har redan lovat att jag ska göra det. Så jag sitter på min säng och fryser i väntan på at...

Jag var inte helt säker på hur jag skulle hantera den här dagen. Det började med ett besök på konstmiséet med KUHI och det började inte förrän kl 10. Sen gick jag och min vän för att äta med en av mina bästa vänner på Paprika för att hon inte började...